Tältläger i Grönebo

Svenskakyrkans unga har som traditionen bjuder varit på stiftsläger i Grönebo utanför Kisa.
I år åkte endast fyra ungdomar från vår församling med frivillig ledare Thomas Klasson,
så de bodde tillsammans med ett gäng från Aneby, men de var inte ensamma…270 ungdomar och ledare hade hittat ut till lägerplatsen som låg belägen mitt ute i de ”Sydöstgötska” skogarna!

Årets tema var HJÄLTAR, men de fick inte träffa Stålmannen, Batman eller Modesty Blaise, utan något kanske ännu bättre; Tålamodsmannen och Vänlighetskvinnan!
De fick också vara med på ett Bibel-jeopardy och ”packa arken”, alltid lika fyndiga uppdrag från Stiftsledningen!
Lägerdeltagarna själva var naturligtvis hjältar som med glatt humör reste tält i regn, diskade varandras kåsor, lagade mat över öppen eld och för att inte glömma….. de som gjorde rent i dassen….vilka hjältar!!

Linda Furman

Vad är ett läger utan en egengjord karusell?!?

Hej, hur mår Du?

Hur många gånger har jag inte sagt det. Men har jag väntat på något svar eller ens velat lyssna till det? Tillägget ”hur mår du”, har det bara blivit ett tillägg utan mening? Ja så länge någon säger: jo det är bra, jag mår fint är det väl gott och väl. Tänk om du en dag sa: jag mår inte så bra, eller du kanske sa det mellan raderna men jag lyssna inte! Jag var redan på språng till andra aktiviteter, annat som skulle fixas, ordnas, min almanacka var full. Jag hade inte tid! Det där hur mår du, det är ju bara nåt man säger, eller?

Varför blev det så här? Är inte Du viktigare än träningen jag skulle till, tiden hos frissan, kursen jag tänkte läsa. Det finns bara ett svar: Jo, Du är viktigare!

Nästa gång vi möts lovar jag att lyssna, jag har inte svar på alla frågor, jag kanske inte kan stilla din oro eller din ängslan. Men jag kan lyssna, vara din medmänniska, en som vandrar med dig en bit på vägen, vi kan be tillsammans, vi kan söka lösningar och jag vill dela dina bördor, dom blir lättare att bära då.

Hej, hur mår Du?

/Lisbeth Nilsson

När oro plågar mitt hjärta...

Under perioder av våra liv kan vi uppleva det som att ingenting är säkert. När vi är unga kan den känslan vara spännande mitt i oron, därför att i den finns också hoppet och möjligheten.

När vi blir äldre och valmöjligheterna i livet minskat något blir vi ängsligare när tillvaron inte längre består av självklara rutiner.

Blir det för många saker som förändras samtidigt och för fort så kommer vi in i ett stresstillstånd. Ett stresstillstånd som kan påverka vår hälsa. Och ju äldre vi blir desto känsligare blir vi för förändringar.

Består förändringarna av förluster väcker det sorg och i värsta fall depression. Och inte alltid förstår vi varandra i de situationerna.

Men även positiva förändringar kan skapa stress. Allt nytt som ska tas in och bearbetas kräver tid och kraft.

Osäkerhet inför framtiden, oro inför om man själv passar in i den, oro för vad som ska ske och oro för andra människors agerande kan göra oss ängsliga och rädda.

Livet är inte alltid enkelt.

När Jesus gick ibland oss ägnade han sig åt två stora uppgifter. Den ena var att predika om Guds rike - den andra att hela och upprätta de som var sjuka eller utstötta.

Evangelium är aldrig bara ord om något som ska komma sen. Evangelium är också här och nu. Guds rike är nära - nu helar och upprättar Gud.

Vi vet inget om morgondagen. Det är mänskligt att vara orolig. Det ska vi inte känna skuld för, eller skuldbelägga. Men vi får gripa om löftet att Guds rike är nära. Ingenting kan bli fel i hela evigheten om vi har Jesus. Även om svårigheter kan möta oss här - så finns det en evig framtid. En framtid som får alla våra bekymmer här att blekna bort.

Jesus helar och upprättar. Amen.