Sopplunch i Trehörna

Onsdagen den 31 oktober var det återigen dags. Sopplunch serverades i Trehörna hembygdsgård, den här gången med temat ”Önskesången”.
Vid förra sopplunchen fick alla önska var sin sång. Elvy och Eric Rydberg letade
sedan fram texter och melodier till dessa. Det var allt från gamla och nya psalmer
till ”Märta (med träbenet)”.
Dagen inleddes med önskepsalmer och andakt. Därefter åt sig 25 personer mätta
och belåtna på hemgjord minestronesoppa och smörgås. Struparna harklades och
sången tog vid.
Hembygdsgården är ett gammalt trumslagarboställe, flyttat från Fiflefall gård . Från
början var taket gräsbevuxet och otroligt vackert. Numera är det tegeltak som gäller.
Tur är väl det!! Tyngden behövs för att inte taket ska lyfta, när allsången kommer
igång. Det är mäktigt att höra 25 personer sjunga av hjärtans lust och glädje!
Så avrundades dagen med kaffe och kaka, mycket prat och ytterligare några sånger.

Birgitta Bäck

Vad gjorde personalen när förvaltningen var stängd?

Efter gudstjänsten i Stora Åby kyrka söndagen den 14 oktober åkte hela arbetslaget till Vidablick, en lägergård i Bankeryd. Väl framme blev vår första uppgift att leta reda på en lämplig säng och det var inte så svårt. Att hitta ett par kompisar att bo ihop med som inte snarkade för mycket var värre! Men Stefan var som alltid förutseende och hade med sig gula öronproppar som delades ut till behövande.


Söndag kväll ägnade vi åt att fundera omkring de frågor som församling och arbetslag fått att arbeta med inför höstens biskopsvisitation. Trots att kvällen blev sen och många hade varit igång sedan tidigt på morgonen kom det fram många kreativa idéer att fundera vidare omkring. Undertecknad och Stefan åtog sig att göra en sammanställning av allt som sagts för att ha till dagen efter och när det var gjort tänkte vi leta reda på våra rum som låg i annan byggnad. Då visade det sig att alla gått och lagt sig och dessutom låst dörrarna! Men nå´n skulle ju ändå gå eldvakt……

Efter en god natts sömn (åtminstone för dom flesta) firade vi mässa utomhus med utsikt över Vättern och soluppgången. Efter frukost fick vi hjälp av gårdens instruktörer för att jobba med team bildning och vi kom underfund med hur viktigt det är att samarbeta och lyssna på varandra för att lösa diverse uppgifter. Några av uppgifterna var hur man får plats 10 personer på en låda som är ca 40 x 40 cm (det går om man kramas mycket!), att ta sig genom ett spindelnät utan att röra några trådar, ta sig igenom rockringar på kortast möjliga tid, flytta träklossar med hjälp av rep och krokar och mycket mera. Det blev en förmiddag med mycket skratt men också mycket klurande och samarbete. Innan lunchen serverades fick dom som ville testa några höghöjdsutmaningar!

Under eftermiddagen fortsatte vi i olika grupper att fundera kring frågorna vi fått och hur vi skulle kunna förverkliga några av idéerna. Efter godis, grönsaker med dip, popcorn och aftonbön var det återigen dags att krypa till kojs.


Även tisdag morgon kunde vi starta med morgonbön utomhus och sedan smakade frukosten mycket bra. Efter frukosten fick Anders (vår nye kyrkoherde) dela med sig lite av sina tankar och visioner om församlingen och arbetslaget. Vi fick också lite tid att diskutera praktiska frågor om arbetsfördelning och planering innan det framemot eftermiddagen var dags att lämna lägergården och återvända till Ödeshög, nöjda men trötta!!


/Lisbeth Nilsson

Stora Åby kyrka 250 år

Den 9 oktober år 1757 invigdes Åbys kyrka och söndagen den 7 oktober firades kyrkans 250 års jubileum. Vid denna jubileumshögmässa fick vi ta del av Stora Åby kyrkas byggnadshistoria. Sandra Nordal, ordförande i sockenrådet i Stora Åby, inleddes högmässan med följande ord:

"Vid mitten av 1700-talet var föregångaren till denna kyrka ca 600 år gammal och vid det laget ganska bräcklig. Den var dessutom alldeles för trång för den dåvarande församlingen. En ny kyrka skulle dock kosta alldeles för mycket då församlingen endast hade en kassa på 390 daler kopparmynt. Men 1754 skänkte Fredrik Bagge, som hade varit församlingens herde i 40 år, 8000 daler kopparmynt ur egen kassa till en ny kyrka.

I januari 1755 besiktigades den gamla kyrkan och man fann att den var i så pass dåligt skick att både stenvalv och murar kunde nedfalla av sig själva. Man ansåg dock att den norra muren och tornmuren kunde stå kvar och byggas på, både på höjden och längden. Efter besiktningen fick man anhålla om förslag till byggmästare hos ”högvördige herr doktor och biskopen” i Linköping. Denne föreslog mäster Petter Frimodig i Linköping, och i juni skrev han kontrakt med församlingen. Man utgick från den ritning som biskopen själv hade upprättat. Den nya kyrkan skulle bli 50 alnar lång och 30 alnar bred, till skillnad från den gamla som var 35 alnar lång och 13 alnar bred.

År 1755 blev emellertid inte den tilltänkta grunden lagd pga dåligt väglag, eller ”menföre”, vilket hindrade framförselen av nödvändig sten. Det dröjde till juni 1756. Då la man även grunden till en ny sakristia, där prosten Bagge på egen bekostnad fick mura en grav för sig själv och de sina. Han lämnade även 300 daler kopparmynt för gravens framtida skötsel.

År 1757 gav Gud det vinterföre församlingen önskade och de kunde köra dit allt material av mursten och trä. Församlingen hade även åtagit sig att på egen bekostnad anskaffa all kalk som behövdes. När allt material var på plats kunde mäster Frimodig och hans hantlangare sätta igång med bygget i april samma år.

Ett par oförutsedda händelser inträffade dock som vållade kyrkan stora kostnader utöver budgeten. Den största klockan hade spruckit för ett tag sedan och man ville passa på att gjuta om den medans linorna fanns kvar att hissa upp den med. Dessutom upptäckte man, när man påbörjade byggnadsarbetet, att den norra muren var bräckligare än man trott och att även den behövde rivas och byggas upp från grunden.

I början av maj påbörjades så murningen runt omkring hela kyrkan och ett halvår senare var arbetet fullbordat, så när som på läktare, bänkar och det övre trätornets tak.

Vid det laget hade Åby församling gjort något över 4 500 arbetsdagsverk. Man hade även fått hjälp av grannförsamlingarna som, under stor hungersnöd, ställt upp med matlag.
Det material som gått åt var:
2 600 lass mursten, utöver det som fanns i den gamla kyrkan
2 000 tunnor kalk
200 tolfter bräder
60 000 spån
en odefinierbar mängd timmer

Den sammanlagda kostnaden för nya kyrkan översteg, som sagt, de ursprungliga kalkylerna och tros ha stannat på ca 10 000 daler kopparmynt. Församlingen befann sig nu i en svår ekonomisk situation men hade fått en ståtlig kyrka. Man skriver:

”Gud ske lov är nu denna Åby kyrka, som i storlek icke har många likar bland landsortskyrkorna i stiftet, uppbyggd på nytt på mindre än 6 månader. Det kan bara tillskrivas den Högste, att ingen människa, varken vid kyrkans nedbrytande eller dess uppbyggande, blivit skadad, inte ens det minsta finger. Under hela byggtiden har församlingen hållit sin gudstjänst under bar himmel utan att någon gång, med undantag för pingstdagen. Ha blivit besvärade av regn eller oväder.”

När så kyrkan var redo för invigning åtog sig biskopen, trots sin höga ålder och bräckliga hälsa, att på den utsatta dagen den 9 oktober 1757 verkställa invigningen. Till sin hjälp hade han prosten Fredrik Bagge och prosten Sven Thollander från Svanshals.

Och så står det att:
” Herr biskopen höll därvid ett bevekande och uppmuntrande tal, som berörde alla närvarande djupt i hjärtat. Man bör inte förtiga den besynnerliga omständigheten, som bevisligen inte någon annan församling upplevt, nämligen att Åby församling såg för sitt altare trenne så åldriga hedersmän tillhopa, vilka alla uppnått en så hög ålder, att man med säkerhet kunde beräkna deras sammanlagda ålder till över 232 år.”

/Lisbeth Nilsson

Tältläger i Grönebo

Svenskakyrkans unga har som traditionen bjuder varit på stiftsläger i Grönebo utanför Kisa.
I år åkte endast fyra ungdomar från vår församling med frivillig ledare Thomas Klasson,
så de bodde tillsammans med ett gäng från Aneby, men de var inte ensamma…270 ungdomar och ledare hade hittat ut till lägerplatsen som låg belägen mitt ute i de ”Sydöstgötska” skogarna!

Årets tema var HJÄLTAR, men de fick inte träffa Stålmannen, Batman eller Modesty Blaise, utan något kanske ännu bättre; Tålamodsmannen och Vänlighetskvinnan!
De fick också vara med på ett Bibel-jeopardy och ”packa arken”, alltid lika fyndiga uppdrag från Stiftsledningen!
Lägerdeltagarna själva var naturligtvis hjältar som med glatt humör reste tält i regn, diskade varandras kåsor, lagade mat över öppen eld och för att inte glömma….. de som gjorde rent i dassen….vilka hjältar!!

Linda Furman

Vad är ett läger utan en egengjord karusell?!?

Hej, hur mår Du?

Hur många gånger har jag inte sagt det. Men har jag väntat på något svar eller ens velat lyssna till det? Tillägget ”hur mår du”, har det bara blivit ett tillägg utan mening? Ja så länge någon säger: jo det är bra, jag mår fint är det väl gott och väl. Tänk om du en dag sa: jag mår inte så bra, eller du kanske sa det mellan raderna men jag lyssna inte! Jag var redan på språng till andra aktiviteter, annat som skulle fixas, ordnas, min almanacka var full. Jag hade inte tid! Det där hur mår du, det är ju bara nåt man säger, eller?

Varför blev det så här? Är inte Du viktigare än träningen jag skulle till, tiden hos frissan, kursen jag tänkte läsa. Det finns bara ett svar: Jo, Du är viktigare!

Nästa gång vi möts lovar jag att lyssna, jag har inte svar på alla frågor, jag kanske inte kan stilla din oro eller din ängslan. Men jag kan lyssna, vara din medmänniska, en som vandrar med dig en bit på vägen, vi kan be tillsammans, vi kan söka lösningar och jag vill dela dina bördor, dom blir lättare att bära då.

Hej, hur mår Du?

/Lisbeth Nilsson

När oro plågar mitt hjärta...

Under perioder av våra liv kan vi uppleva det som att ingenting är säkert. När vi är unga kan den känslan vara spännande mitt i oron, därför att i den finns också hoppet och möjligheten.

När vi blir äldre och valmöjligheterna i livet minskat något blir vi ängsligare när tillvaron inte längre består av självklara rutiner.

Blir det för många saker som förändras samtidigt och för fort så kommer vi in i ett stresstillstånd. Ett stresstillstånd som kan påverka vår hälsa. Och ju äldre vi blir desto känsligare blir vi för förändringar.

Består förändringarna av förluster väcker det sorg och i värsta fall depression. Och inte alltid förstår vi varandra i de situationerna.

Men även positiva förändringar kan skapa stress. Allt nytt som ska tas in och bearbetas kräver tid och kraft.

Osäkerhet inför framtiden, oro inför om man själv passar in i den, oro för vad som ska ske och oro för andra människors agerande kan göra oss ängsliga och rädda.

Livet är inte alltid enkelt.

När Jesus gick ibland oss ägnade han sig åt två stora uppgifter. Den ena var att predika om Guds rike - den andra att hela och upprätta de som var sjuka eller utstötta.

Evangelium är aldrig bara ord om något som ska komma sen. Evangelium är också här och nu. Guds rike är nära - nu helar och upprättar Gud.

Vi vet inget om morgondagen. Det är mänskligt att vara orolig. Det ska vi inte känna skuld för, eller skuldbelägga. Men vi får gripa om löftet att Guds rike är nära. Ingenting kan bli fel i hela evigheten om vi har Jesus. Även om svårigheter kan möta oss här - så finns det en evig framtid. En framtid som får alla våra bekymmer här att blekna bort.

Jesus helar och upprättar. Amen.

Vi fortsätter att stödja skolan och skolhemmet i Kamuthi

Barnen i skolan i Kamuthi utbildas till att känna gemenskap över kast- och religionsgränser. Genom dramaövningar, berättelser och reflektion får de möta andras traditioner.

Tyvärr saknar skolan datorer, något som är nödvändigt i en modern utbildning. Vårt nästa mål är att förse skolan med några datorer och en fungerande internetuppkoppling.

Men det finns mer som behöver åtgärdas. Underhåll av byggnader är något som blivit eftersatt. I synnerhet lärarbostäderna.

Skolan och byggnaderna ägs av den evangeliskt-lutherska kyrkan i Tamilnadu. Lärarna är avlönade av staten. De flesta lärarna bor i byn och har familjer. Men rektorn och fyra kvinnliga lärare bor i lärarbostäderna som börjar bli närmast farliga att bo i. Kyrkan tar ut hyra av lärarna, men säger sig inte ha råd med renoveringar. Vissa smärre reparationer har lärarna bekostat själva, men taket i badrummet håller på att ramla ner - väggar spricker - fuktskadorna är synliga... fönster är skadade.

Vårt fortsatta arbete inriktas nu också på att få in medel till att göra de nödvändigaste renoveringarna. En god boendemiljö för lärarna är vår prioritering, inte något de själva satt främst, vi anser att de behöver en bra standard för att orka göra det viktiga arbete de gör.

I tidigare inlägg - scrolla neråt - berättar vi mer om skolan o skolhemmet i Kamuthi. Och om att tidigare insamlingar nu gett resultat i form av vattenledningar och vattentankar.

Vill någon bidra till vårt projekt är vi tacksamma för varje krona. Det går bra att sätta in pengar på Ödeshögs församlings konto:

pg 32773-4

bg 5934-5884

Men glöm inte att ange att det är en gåva till Kamuthi.

Skulle någon vilja att vi kommer och berättar mer om skolan och om Indien t ex på en församlingsafton eller ett kyrkkaffe så gör vi det gärna. Vi kommer gärna till företag eller föreningar också.

Sven Alberius finns i Nyköping, Ingegerd Alberius i Ödeshög och Astrid Alberius på Värmdö.