Sopplunch i Trehörna

Onsdagen den 31 oktober var det återigen dags. Sopplunch serverades i Trehörna hembygdsgård, den här gången med temat ”Önskesången”.
Vid förra sopplunchen fick alla önska var sin sång. Elvy och Eric Rydberg letade
sedan fram texter och melodier till dessa. Det var allt från gamla och nya psalmer
till ”Märta (med träbenet)”.
Dagen inleddes med önskepsalmer och andakt. Därefter åt sig 25 personer mätta
och belåtna på hemgjord minestronesoppa och smörgås. Struparna harklades och
sången tog vid.
Hembygdsgården är ett gammalt trumslagarboställe, flyttat från Fiflefall gård . Från
början var taket gräsbevuxet och otroligt vackert. Numera är det tegeltak som gäller.
Tur är väl det!! Tyngden behövs för att inte taket ska lyfta, när allsången kommer
igång. Det är mäktigt att höra 25 personer sjunga av hjärtans lust och glädje!
Så avrundades dagen med kaffe och kaka, mycket prat och ytterligare några sånger.

Birgitta Bäck

Vad gjorde personalen när förvaltningen var stängd?

Efter gudstjänsten i Stora Åby kyrka söndagen den 14 oktober åkte hela arbetslaget till Vidablick, en lägergård i Bankeryd. Väl framme blev vår första uppgift att leta reda på en lämplig säng och det var inte så svårt. Att hitta ett par kompisar att bo ihop med som inte snarkade för mycket var värre! Men Stefan var som alltid förutseende och hade med sig gula öronproppar som delades ut till behövande.


Söndag kväll ägnade vi åt att fundera omkring de frågor som församling och arbetslag fått att arbeta med inför höstens biskopsvisitation. Trots att kvällen blev sen och många hade varit igång sedan tidigt på morgonen kom det fram många kreativa idéer att fundera vidare omkring. Undertecknad och Stefan åtog sig att göra en sammanställning av allt som sagts för att ha till dagen efter och när det var gjort tänkte vi leta reda på våra rum som låg i annan byggnad. Då visade det sig att alla gått och lagt sig och dessutom låst dörrarna! Men nå´n skulle ju ändå gå eldvakt……

Efter en god natts sömn (åtminstone för dom flesta) firade vi mässa utomhus med utsikt över Vättern och soluppgången. Efter frukost fick vi hjälp av gårdens instruktörer för att jobba med team bildning och vi kom underfund med hur viktigt det är att samarbeta och lyssna på varandra för att lösa diverse uppgifter. Några av uppgifterna var hur man får plats 10 personer på en låda som är ca 40 x 40 cm (det går om man kramas mycket!), att ta sig genom ett spindelnät utan att röra några trådar, ta sig igenom rockringar på kortast möjliga tid, flytta träklossar med hjälp av rep och krokar och mycket mera. Det blev en förmiddag med mycket skratt men också mycket klurande och samarbete. Innan lunchen serverades fick dom som ville testa några höghöjdsutmaningar!

Under eftermiddagen fortsatte vi i olika grupper att fundera kring frågorna vi fått och hur vi skulle kunna förverkliga några av idéerna. Efter godis, grönsaker med dip, popcorn och aftonbön var det återigen dags att krypa till kojs.


Även tisdag morgon kunde vi starta med morgonbön utomhus och sedan smakade frukosten mycket bra. Efter frukosten fick Anders (vår nye kyrkoherde) dela med sig lite av sina tankar och visioner om församlingen och arbetslaget. Vi fick också lite tid att diskutera praktiska frågor om arbetsfördelning och planering innan det framemot eftermiddagen var dags att lämna lägergården och återvända till Ödeshög, nöjda men trötta!!


/Lisbeth Nilsson

Stora Åby kyrka 250 år

Den 9 oktober år 1757 invigdes Åbys kyrka och söndagen den 7 oktober firades kyrkans 250 års jubileum. Vid denna jubileumshögmässa fick vi ta del av Stora Åby kyrkas byggnadshistoria. Sandra Nordal, ordförande i sockenrådet i Stora Åby, inleddes högmässan med följande ord:

"Vid mitten av 1700-talet var föregångaren till denna kyrka ca 600 år gammal och vid det laget ganska bräcklig. Den var dessutom alldeles för trång för den dåvarande församlingen. En ny kyrka skulle dock kosta alldeles för mycket då församlingen endast hade en kassa på 390 daler kopparmynt. Men 1754 skänkte Fredrik Bagge, som hade varit församlingens herde i 40 år, 8000 daler kopparmynt ur egen kassa till en ny kyrka.

I januari 1755 besiktigades den gamla kyrkan och man fann att den var i så pass dåligt skick att både stenvalv och murar kunde nedfalla av sig själva. Man ansåg dock att den norra muren och tornmuren kunde stå kvar och byggas på, både på höjden och längden. Efter besiktningen fick man anhålla om förslag till byggmästare hos ”högvördige herr doktor och biskopen” i Linköping. Denne föreslog mäster Petter Frimodig i Linköping, och i juni skrev han kontrakt med församlingen. Man utgick från den ritning som biskopen själv hade upprättat. Den nya kyrkan skulle bli 50 alnar lång och 30 alnar bred, till skillnad från den gamla som var 35 alnar lång och 13 alnar bred.

År 1755 blev emellertid inte den tilltänkta grunden lagd pga dåligt väglag, eller ”menföre”, vilket hindrade framförselen av nödvändig sten. Det dröjde till juni 1756. Då la man även grunden till en ny sakristia, där prosten Bagge på egen bekostnad fick mura en grav för sig själv och de sina. Han lämnade även 300 daler kopparmynt för gravens framtida skötsel.

År 1757 gav Gud det vinterföre församlingen önskade och de kunde köra dit allt material av mursten och trä. Församlingen hade även åtagit sig att på egen bekostnad anskaffa all kalk som behövdes. När allt material var på plats kunde mäster Frimodig och hans hantlangare sätta igång med bygget i april samma år.

Ett par oförutsedda händelser inträffade dock som vållade kyrkan stora kostnader utöver budgeten. Den största klockan hade spruckit för ett tag sedan och man ville passa på att gjuta om den medans linorna fanns kvar att hissa upp den med. Dessutom upptäckte man, när man påbörjade byggnadsarbetet, att den norra muren var bräckligare än man trott och att även den behövde rivas och byggas upp från grunden.

I början av maj påbörjades så murningen runt omkring hela kyrkan och ett halvår senare var arbetet fullbordat, så när som på läktare, bänkar och det övre trätornets tak.

Vid det laget hade Åby församling gjort något över 4 500 arbetsdagsverk. Man hade även fått hjälp av grannförsamlingarna som, under stor hungersnöd, ställt upp med matlag.
Det material som gått åt var:
2 600 lass mursten, utöver det som fanns i den gamla kyrkan
2 000 tunnor kalk
200 tolfter bräder
60 000 spån
en odefinierbar mängd timmer

Den sammanlagda kostnaden för nya kyrkan översteg, som sagt, de ursprungliga kalkylerna och tros ha stannat på ca 10 000 daler kopparmynt. Församlingen befann sig nu i en svår ekonomisk situation men hade fått en ståtlig kyrka. Man skriver:

”Gud ske lov är nu denna Åby kyrka, som i storlek icke har många likar bland landsortskyrkorna i stiftet, uppbyggd på nytt på mindre än 6 månader. Det kan bara tillskrivas den Högste, att ingen människa, varken vid kyrkans nedbrytande eller dess uppbyggande, blivit skadad, inte ens det minsta finger. Under hela byggtiden har församlingen hållit sin gudstjänst under bar himmel utan att någon gång, med undantag för pingstdagen. Ha blivit besvärade av regn eller oväder.”

När så kyrkan var redo för invigning åtog sig biskopen, trots sin höga ålder och bräckliga hälsa, att på den utsatta dagen den 9 oktober 1757 verkställa invigningen. Till sin hjälp hade han prosten Fredrik Bagge och prosten Sven Thollander från Svanshals.

Och så står det att:
” Herr biskopen höll därvid ett bevekande och uppmuntrande tal, som berörde alla närvarande djupt i hjärtat. Man bör inte förtiga den besynnerliga omständigheten, som bevisligen inte någon annan församling upplevt, nämligen att Åby församling såg för sitt altare trenne så åldriga hedersmän tillhopa, vilka alla uppnått en så hög ålder, att man med säkerhet kunde beräkna deras sammanlagda ålder till över 232 år.”

/Lisbeth Nilsson

Tältläger i Grönebo

Svenskakyrkans unga har som traditionen bjuder varit på stiftsläger i Grönebo utanför Kisa.
I år åkte endast fyra ungdomar från vår församling med frivillig ledare Thomas Klasson,
så de bodde tillsammans med ett gäng från Aneby, men de var inte ensamma…270 ungdomar och ledare hade hittat ut till lägerplatsen som låg belägen mitt ute i de ”Sydöstgötska” skogarna!

Årets tema var HJÄLTAR, men de fick inte träffa Stålmannen, Batman eller Modesty Blaise, utan något kanske ännu bättre; Tålamodsmannen och Vänlighetskvinnan!
De fick också vara med på ett Bibel-jeopardy och ”packa arken”, alltid lika fyndiga uppdrag från Stiftsledningen!
Lägerdeltagarna själva var naturligtvis hjältar som med glatt humör reste tält i regn, diskade varandras kåsor, lagade mat över öppen eld och för att inte glömma….. de som gjorde rent i dassen….vilka hjältar!!

Linda Furman

Vad är ett läger utan en egengjord karusell?!?

Hej, hur mår Du?

Hur många gånger har jag inte sagt det. Men har jag väntat på något svar eller ens velat lyssna till det? Tillägget ”hur mår du”, har det bara blivit ett tillägg utan mening? Ja så länge någon säger: jo det är bra, jag mår fint är det väl gott och väl. Tänk om du en dag sa: jag mår inte så bra, eller du kanske sa det mellan raderna men jag lyssna inte! Jag var redan på språng till andra aktiviteter, annat som skulle fixas, ordnas, min almanacka var full. Jag hade inte tid! Det där hur mår du, det är ju bara nåt man säger, eller?

Varför blev det så här? Är inte Du viktigare än träningen jag skulle till, tiden hos frissan, kursen jag tänkte läsa. Det finns bara ett svar: Jo, Du är viktigare!

Nästa gång vi möts lovar jag att lyssna, jag har inte svar på alla frågor, jag kanske inte kan stilla din oro eller din ängslan. Men jag kan lyssna, vara din medmänniska, en som vandrar med dig en bit på vägen, vi kan be tillsammans, vi kan söka lösningar och jag vill dela dina bördor, dom blir lättare att bära då.

Hej, hur mår Du?

/Lisbeth Nilsson

När oro plågar mitt hjärta...

Under perioder av våra liv kan vi uppleva det som att ingenting är säkert. När vi är unga kan den känslan vara spännande mitt i oron, därför att i den finns också hoppet och möjligheten.

När vi blir äldre och valmöjligheterna i livet minskat något blir vi ängsligare när tillvaron inte längre består av självklara rutiner.

Blir det för många saker som förändras samtidigt och för fort så kommer vi in i ett stresstillstånd. Ett stresstillstånd som kan påverka vår hälsa. Och ju äldre vi blir desto känsligare blir vi för förändringar.

Består förändringarna av förluster väcker det sorg och i värsta fall depression. Och inte alltid förstår vi varandra i de situationerna.

Men även positiva förändringar kan skapa stress. Allt nytt som ska tas in och bearbetas kräver tid och kraft.

Osäkerhet inför framtiden, oro inför om man själv passar in i den, oro för vad som ska ske och oro för andra människors agerande kan göra oss ängsliga och rädda.

Livet är inte alltid enkelt.

När Jesus gick ibland oss ägnade han sig åt två stora uppgifter. Den ena var att predika om Guds rike - den andra att hela och upprätta de som var sjuka eller utstötta.

Evangelium är aldrig bara ord om något som ska komma sen. Evangelium är också här och nu. Guds rike är nära - nu helar och upprättar Gud.

Vi vet inget om morgondagen. Det är mänskligt att vara orolig. Det ska vi inte känna skuld för, eller skuldbelägga. Men vi får gripa om löftet att Guds rike är nära. Ingenting kan bli fel i hela evigheten om vi har Jesus. Även om svårigheter kan möta oss här - så finns det en evig framtid. En framtid som får alla våra bekymmer här att blekna bort.

Jesus helar och upprättar. Amen.

Vi fortsätter att stödja skolan och skolhemmet i Kamuthi

Barnen i skolan i Kamuthi utbildas till att känna gemenskap över kast- och religionsgränser. Genom dramaövningar, berättelser och reflektion får de möta andras traditioner.

Tyvärr saknar skolan datorer, något som är nödvändigt i en modern utbildning. Vårt nästa mål är att förse skolan med några datorer och en fungerande internetuppkoppling.

Men det finns mer som behöver åtgärdas. Underhåll av byggnader är något som blivit eftersatt. I synnerhet lärarbostäderna.

Skolan och byggnaderna ägs av den evangeliskt-lutherska kyrkan i Tamilnadu. Lärarna är avlönade av staten. De flesta lärarna bor i byn och har familjer. Men rektorn och fyra kvinnliga lärare bor i lärarbostäderna som börjar bli närmast farliga att bo i. Kyrkan tar ut hyra av lärarna, men säger sig inte ha råd med renoveringar. Vissa smärre reparationer har lärarna bekostat själva, men taket i badrummet håller på att ramla ner - väggar spricker - fuktskadorna är synliga... fönster är skadade.

Vårt fortsatta arbete inriktas nu också på att få in medel till att göra de nödvändigaste renoveringarna. En god boendemiljö för lärarna är vår prioritering, inte något de själva satt främst, vi anser att de behöver en bra standard för att orka göra det viktiga arbete de gör.

I tidigare inlägg - scrolla neråt - berättar vi mer om skolan o skolhemmet i Kamuthi. Och om att tidigare insamlingar nu gett resultat i form av vattenledningar och vattentankar.

Vill någon bidra till vårt projekt är vi tacksamma för varje krona. Det går bra att sätta in pengar på Ödeshögs församlings konto:

pg 32773-4

bg 5934-5884

Men glöm inte att ange att det är en gåva till Kamuthi.

Skulle någon vilja att vi kommer och berättar mer om skolan och om Indien t ex på en församlingsafton eller ett kyrkkaffe så gör vi det gärna. Vi kommer gärna till företag eller föreningar också.

Sven Alberius finns i Nyköping, Ingegerd Alberius i Ödeshög och Astrid Alberius på Värmdö.

Nu får barnen i Kamuthi vatten!

Förutom att övervara Priyas bröllop besökte vi - Astrid, Ingegerd o Sven Alberius skolan och skolhemmet i Kamuthi. Sedan två år har vi arbetet i Ödeshögs församling med att stödja verksamheten här. Ett av de stora problemen har varit vattenförsörjningen. Grundvattnet är något salt eftersom havet finns så nära. Dricksvattnet har fått köpas till stora kostnader.

Men nu har nya ledningar med kommunalt vatten och tankar för förvaring kunnat installeras tack vare våra insamlade pengar.
Tack alla ni enskilda som bidraget och tack till syföreningar, Soroptimistklubben mfl organisationer som så helhjärtat har arbetat för att barnen ska få få tjänligt vatten!

Skolan startades en gång av Svenska kyrkans Mission och länge fanns här svenska missionärer. Idag är den evangelisk-lutherska kyrkan i TamilNadu huvudman. TELC som den kallas i vardagslag är alltså en dotterkyrka till vår svenska. Idag är den helt självständig och Svenska kyrkan har inga missionärer kvar.

Tyvärr slits denna kyrka nästan sönder av svårigheter i ledningen. Det gör att församlingar och institutioner är mycket utlämnade - men samtidigt finns på den lokala nivån många eldsjälar och djupt engagerade människor som trots svårigheter kämpar frimodigt för att sprida evangelium, kunskap och rättvisa.

Lärarna i Kamuthi är sådana rättskaffens kvinnor som i hårt motstånd driver en linje de tror på, och som oförtrutet kämpar för fattiga barns möjligheter till utbildning och en framtid.

De arbetar med fasthet och ordning, här lär sig barnen hyfs och uppförande. Men det finns alltid värme, kärlek och omsorg. Varje barn är sett och kallat vid namn.

Man arbetar mycket med att förnya pedagogiken. Den anpassas efter barnens utvecklingsnivå och är inriktad på att lära dem söka kunskap, våga stå inför grupp, kunna uttrycka sig... förutom att de ska ha god kunskap i av läroplanen fastställda ämnen.

Nytt för i år är att man för de äldsta barnen börjat arbeta med problembaserat inlärande och utifrån basgrupper.

Men det finns ännu mycket att göra, så vårt arbete fortsätter. Det finns inte en enda dator på skolan, vilket idag börjar bli en allvarlig brist i barnens utbildning.

Byggnader behöver repareras, bl a lärarbostäderna.

Jag kommer att återkomma med mer information om dessa behov och om hur vår insamling fortsätter.

Ingegerd Alberius

Bilder från Priyas bröllop

Brudpar, brudnäbb och föräldrar

Förlovningen 2 aug

Bruden anländer till kyrkan

För snart tre år sedan var Priya praktikant i Ödeshögs församling. Hon kommer från Tamil Nadu i Indien och gick en utbildning i Danmark när hon behövde 10 veckors praktik. Dessa tio veckor fanns hon med i verksamhet och gemenskap och kontakten har fortsatt. Några av oss besökte henne och hennes familj sommaren 2005, och förra sommaren kom Priya till Ödeshög för att presentera sin blivande man: danske Morten!

Den tredje augusti stod bröllopet i Tirivallanumalai. Vi var några stycken som reste för att närvara. Margareta o Jerker Sandegård, Ingegerd, Astrid o Sven Alberius, Gunni Karlsson.

Ett indiskt kyrkbröllop liknar ett svenskt, men är ändå så helt annorlunda.

Det kom ett brev från Indien........

Hej alla!
Just nu befinner vi - Sven, jag, vår dotter Astrid och min arbetskamrat Gunni på ett bra hotell i Tiruvanalamai. I morgon ska vi vara med om en förlovningsfest mellan Priya som är från denna stad och Morten som är teolog från Danmark. Vi kom hit idag efter en spännande resa med tåg och därefter bil genom detta märkliga landskap. Just har är det bergigt och märkliga stenformationer.
Vi kom till Indien sent i söndags kväll och har tillbringat några dagar i Chennai som är huvudstaden i Tamil Nadu. Shopping och besök vid aposteln Thomas grav hann vi med. Och Sven passade på att inhandla en grön mässkrud, en korkåpa och två prästskjortor för ca 1000 svenska kronor... Så att hans nya församling oxå får lite nytt. Det har regnat här så vi slapp inte det med att resa iväg. Det är inte rätt tid for regnet så folk är lite forvånade.
Vi ser en snabb utveckling i landet. På de två år som gått sen vi var här har det blivit inte bara bättre bilar utan fler. Fler mobiltelefoner... fler västerländskt klädda kvinnor.. bättre restauranger. Men oxå ser vi hur byggnader som då var fräscha nu är nerslitna. Men folk är vänligare, ler mot kunder, intresserade av varifrån vi kommer.
Kvällen är sen. Och jag återkommer en annan dag. Allt är väl med oss och med Margareta o Jerker som också är i staden.
Kan berätta att Ingemar Bergmans död var en av de stora nyheterna här. Första sidan i tidningarna.

Hälsningar Ingegerd med resesällskap.

Hembakade bullar och Johanna marknad

Johanna marknad i Ödeshög det innebär mycket folk på gatorna, knallar i massor, karuseller och hembakta bullar i församlingshemmet. För där har Ödeshögs kyrkliga syförening servering under markanadsdagen. Det är många glada damer, och för all del några herrar också, som har bakat bullar, kakor, kokat kaffe, dukat och burit bord.

Serveringen öppnade kl 9.00 och sen var det en strid ström av kaffetörstande marknadsbesökare hela dagen.

Undertecknad kan intyga att kaffebordet var väl tilltaget och att allt smakade utmärkt!!

På förmiddagen var det också morgonsång som leddes av Elisabeth Ramstrand och Ritha Gavelli.

Detta är bara en av de aktiviteter som syföreningen anordnar, annat är kyrkkaffe, församlingsdagar och återkommande samlingar.

Pengar som samlas in går till olika hjälporganisationer t ex Svenska Kyrkans Mission, Svenska Kyrkan i Utlandet, Lutherhjälpen men också till församlingens arbete i Ödeshög. I församlingen finns ytterligare sex syföreningar och om dessa berättar vi en annan gång.

/Lisbeth Nilsson

Hållbar miljö.

De senaste veckorna har vi drabbats av mycket regn och naturen har ytterligare en gång visat dess krafter. Många människor i våra bygder har drabbats hårt av översvämningarna. Våra tankar går till dem. Stora insatser har också gjorts för att på alla sätt försöka minska skadorna så mycket som möjligt. Här har privatpersoner, räddningstjänst, hemvärn m.fl. gjort stora och uppoffrande insatser.
Vädret har de senaste åren förändrats. Det verkar som om årstiderna inte är lika tydliga numera och det extrema i vädret som torka och översvämningar verkar förekomma mer än tidigare.
Beror dessa översvämningar på klimatförändringen eller är det andra orsaker som just nu gör att vårt klimat förändras? Det vet vi ju inte säkert men FN har tillsatt en grupp med världens bästa experter. De har publicerat olika rapporter om klimatfrågan som visar att det är stora klimatförändringar på gång och att det är människan som påverkar dessa mest. Det viktigaste är nu att arbetet med en bättre internationell miljö fortsätter genom arbete i FN så att alla länder bidrar med vad de kan göra för att vår miljö ska förbättras. Även om vi gör miljöåtgärder lokalt så hjälper ju inte bara detta utan mycket av vad som försämrar vår miljö kommer oftast långt bort ifrån.
Vi ska ju ändå dra vårt strå till stacken genom att i det lilla göra saker som bidrar till en bättre miljö. Här kan vi genom att tänka mer på hur vi beter oss göra saker som är mer miljöriktiga. På alla områden finns det idag möjlighet att välja miljövänligare alternativ. Oftast kan det innebära enkla saker som att köpa miljövänligare produkter eller att effektiviserar vår energianvändning genom att t.ex. att köra på rätt sätt. Gör vi små saker lokalt så blir det stora saker globalt och kan få de som verkligen förstör vår miljö att ändra sina beteenden.
Jorden är ju vårt enda hem.

Michael Cornell

Omtanke

Veckans ord 13 juli 2007: OMTANKE

Omtanke tycker jag är ett viktigt, positivt och tänkvärt ord för oss. För det handlar både om att vi tar hänsyn till varandra och är rädda om varandra på ett kärleksfullt sätt, men också att vi har respekt för vår medmänniska genom att försöka sätta oss in i saken utifrån hennes omständigheter och utgångspunkter. Oftast tänker vi och drar våra slutsatser utifrån vårt eget sätt att se. Och sen stannar vi med det, ja, fastnar vi i det. Med slutsatsen: Jag har rätt och du har fel.
Men omtanken kräver av mig att jag försöker liksom tänka runt och försöka sätta mig in i hur min motpart ser på saken. Det kräver både fantasi och inlevelseförmåga. Och mod och beredskap att tänka om och ompröva saker och ting.

Att ha omtanke om sina medmänniskor är naturligtvis i första hand en viktig del i den kristna kärleken. Att positivt visa att man bryr sig om någon genom en beredskap att dela både glädje och bekymmer och på något sätt visa det, så att den andre förstår att det finns någon som bryr sig. ”Ett vänligt ord kan göra under, det läker hjärtats djupa sår” som det står i psalmen 98 i vår psalmbok.

Men i ordet omtanke kan också ligga den trygghet vi kan få känna i att vara inneslutna i Guds omtanke. Då tänker jag på Guds omsorg om oss, som tar sig uttryck i allt det goda som jag får uppleva och ta emot i mitt liv. Det är inte en slump att det är som det är. Någon har tänkt det för mig. Någon har tänkt ut det och tänkt det till mitt bästa. Och det är en personlig omtanke från min himmelske Fader, min Skapare och Livgivare.
I vår tid är det ju tyvärr många som tänker annorlunda om detta, eller rättare sagt inte tänker alls på livets innersida utan tar dagen som den kommer. Där skulle jag också vilja önska en form av om-tanke. En förnyelse av invanda tänkesätt, som också ger utrymme för det gudomliga i tillvaron, en om-tanke om livets mening och mål och en ny öppenhet för det underbara budskapet om Guds levande kärlek till var och en av oss.

Med varm hälsning!
Torgny Lundqvist
Sommarvikarierande präst.

Gemenskap

Veckans ord: Gemenskapen

”Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem” Matt 18:20

Visst är det härligt när man känner att man har gemenskap med de människor man möter.
Ibland kan man få kontakt direkt med helt okända människor när man har gemensamma intressen.
T ex inom sporten, någon hobby m.m. Jag var en gång på en tågresa i ett fullsatt tåg i Indien. Det fanns inga sittplatser kvar utan jag och min man stod i gången mellan sätena och försökte räkna hur många som fanns i kupén. Det kunde vi inte riktigt uppskatta. Efter ett par stationer vände sig en man till mig och erbjöd mig sina pojkars sittplats. Pojkarna fick sitta i hans och knä och bredvid mig satt hans fru. Hon vände sig genast till mig och frågade på engelska om jag var kristen. Jag svarade ja och då sken hela hon upp. Det visade sig att alla i denna kupé var på hemväg från en katolsk pilgrimsresa. Alla började prata med oss och min man fick också en sittplats. Indier är ju vana att sitta trångt. Vilken stämning det blev i kupén. Det kunde inte bara av en slump att vi kom i denna kupé i detta överfulla tåg. Vi kände att här hade vi Jesus mitt ibland oss tillsammans med helt okända människor.

Margareta Sandegård

Veckans ord: Nåd


” Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv
och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever ” Psalt 23:6

Herrens nåd följer oss varje dag. På ett särskilt sätt finns löftet om hans närvaro i våra liv knutet till dopet i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Han vill leda oss på den väg som för oss in i gemenskapen med Livets källa.
Om vägen dit sade Jesus: ” Jag är vägen, sanningen och livet.

Han leder oss med livets Ord. Han mättar oss med Livets bröd i nattvardens måltid.

I gudstjänstens gemenskap blir detta verklighet.
Därför finns våra vackra kyrkor i Ödeshögs församling. De är till för Dig.
Du är välkommen att fira gudstjänst tillsammans med oss. Här möter vi ett utflöde av den kärlek som kommit till oss genom Jesus Kristus. Att erfara den i sitt liv blir ett svar på vår djupaste längtan.

Hans Evan Lundin
Semestervikarierande kyrkoherde

Välkommen till Ödeshög!

Välkomna till Veckans Ord!

Här kommer inom kort att publiceras material från Ödeshögs församling. Varje vecka - minst - kan du här läsa något nytt. Det kan vara en betraktelse, en krönika, ett reportage eller en intervju t ex.

Röks kyrka

Ödeshögs kyrka

Heda kyrka

Ödeshög ligger i Linköpings stift och i södra Östergötland alldeles norr om gränsen till Småland och Växjö stift. Åker man utefter E4an så finns vi mittemellan Linköping och Jönköping.

Det är en mycket vacker trakt med Vättern i väster, skogsbygd i söder, slätt i norr. Här finns naturreservat i stor mängd, mest känt är Omberg. Det mystiska berget med ovanlig flora och många legender.

Här finns också delar av Sveriges tidiga historia. Boplatser från förhistorisk tid, men också minnen från den medeltid då staten Sverige började anas. Här vistades Sverkerättens kungar och här byggdes det ena av de de två första cictersienserklostrena i Sverige - Alvastra. Idag en ruin som är öppen för besök men också används för gudstjänster och kulturevenemang.

Knappt 6000 människor bor i vår kommun. Numera är vi en enda församling men vi har sju kyrkor. Flera har medeltida anor.

Heda är den märkligaste och där finns också den madonna Heidenstam skrev sin dikt om.

Vid Röks kyrka står Rökstenen - Sveriges längsta runskrift.

Tänkvärdheter, finurligheter, allt i en salig blandning :)
Allt överlåts nu med varm hand till Ingegerd att redigera.